Ångest

Idag gick jag en lång, underbart skön promenad på friskvården. Så himla härligt med sol o lite värme!
Torsdagar är en av de dagar då jag lägger krutet på kondition så planen va att städa ikväll o skippa träningen eftersom jag motionerat ordentligt en gång idag redan, i kombination med mina nya vanor på jobbet ska det räcka. 

Men! En före detta kollega som vi inte träffat på länge kom och hälsade på oss på eftermiddagen, hon hade med sig en massa gott fika. Jag funderade på att tacka nej men det slutade med att jag smakade på allt med motivationen att det ju faktiskt inte är särskilt ofta hon kommer. Sen fick jag ångest! Jag ska ju inte äta sånt till vardags o vi ska till stan på lördag så jag vet ju att jag inte kommer att äta så bra då. Ångest 2.0 Inte bra!

Så för att "råda bot" på mitt snedsteg gick jag lite tidigare från jobbet och gick en omväg hem, nu sitter jag och vilar lite på maten, sen ska jag träna!
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag får sådan ångest av ett snedsteg, men det fick jag i alla fall den här gången. Jag mår jättedåligt över att jag åt så mycket socker och kolhydrater och jag skäms över att jag "sjönk så lågt". Jag vill se det som ett framsteg att jag känner så, men samtidigt är jag rädd för följderna. Jag vet av erfarenhet att jag inte kan förbjuda mig själv från att äta vissa saker eftersom jag lättare trillar dit då, och jag vill verkligen inte gå upp i vikt igen!

Men, men! Jag har lovat mig själv att jag får äta vad jag vill på lördag och om det krävs att jag tränar ännu mer och ännu hårdare framöver för att jag ska känna mig bekväm med sådana beslut så är det väl bara att köra järnet. Det kan ju knappast skada att bli ännu mer aktiv, eller hur?

Får ni ångest över sådana saker? Hur hanterar ni det i så fall?
Kommentera gärna och dela med er av era erfarenheter :-)